Missförstånd, jargong och mobbning – var går gränsen på jobbet?

”Jag tror inte hon menade något illa… eller?” säger en tidigare kollega till mig efter ett möte där stämningen plötsligt blev märkbart kyligare. ”Ibland vet man inte riktigt hur man ska tolka saker på jobbet.”

Det där fastnar hos mig. För det är så ofta i livet som vi rör oss i gränslandet mellan det uttalade och det outtalade. Vi försöker läsa av varandra, hitta rätt ton, passa in i kulturen. I de flesta fall går det bra, men ibland blir de små osäkerheterna en början på något större. Ett missförstånd, en kommentar som landar fel, en exkludering som inte var menad men ändå kändes.

Och just i dessa vardagliga interaktioner börjar också förebyggandet av mobbning.

När roller skaver – så påverkar otydliga roller arbetsmiljön

Vi tänker ofta på mobbning som något stort och tydligt. Men ibland börjar det med att roller upplevs som oklara. Vem bestämmer? Vem ansvarar för vad? Varför blev den ena personen ifrågasatt och inte den andra?

När ingen riktigt vet vad som förväntas av dem i en grupp uppstår lätt frustration. Det är då kommentarer spetsas, tålamodet krymper och kollegor glider ifrån varandra. Då agerar vi inte längre i våra yrkesroller. Vi reagerar som privatpersoner som känner oss trängda eller förbisedda.

Precis som i andra relationer behöver även arbetsrelationer tydliga förväntningar. Vad kan jag förvänta mig av dig och vad kan du förvänta dig av mig? Det behöver inte alltid vara formella policydokument. Ofta handlar det om enkla saker som hur vi pratar med varandra, hur vi uttrycker åsikter eller hur vi delar information.

Arbetsplatskultur i praktiken – hur små beteenden kan leda till exkludering

En av de mest kraftfulla insikterna om arbetsmiljö är att kultur är det vi gör, inte det vi skriver eller säger. Den skapas i fikarummet, i digitala chattar, i hur vi bemöter den som är stressad eller den som kommer med en idé som inte riktigt landar rätt.

Små beteenden är som ringar på vatten:

• Ett ögonkast som säger ”det där var dumt”.

• Ett skämt på någons bekostnad, följt av ”men du tål väl lite humor?”

• Att konsekvent inte bli inbjuden till korta informella samtal där viktiga beslut faktiskt fattas.

Ingen av dessa saker behöver i sig utgöra mobbning, men de är markörer. Signaler. Om vi inte reagerar på dem kan de bli en del av kulturen – en kultur där vissa ges utrymme och andra inte.

Så kan yrkesrollen hjälpa dig förebygga konflikter på arbetsplatsen

En av de mest hjälpsamma tankemodellerna jag vet är att skilja på roll och person.
När vi glider ihop med vår yrkesroll, när varje kommentar känns som en attack på vår person får vi svårt att samarbeta, svårt att se nyanser, svårt att ge och ta feedback.

Men när vi vågar säga ifrån i vår yrkesroll kan vi skydda både oss själva och andra.
Att säga ”Den där kommentaren landade inte bra hos mig. Kan vi prata om det?” handlar inte om att vara personligt sårad. Det handlar om att stå upp för den arbetsmiljö vi vill ha.

Förebygga mobbning på jobbet är ett gemensamt ansvar

Att förebygga mobbning är inte en kurs eller en policy. Det är ett kollektivt arbete som sker varje dag. Det börjar i hur vi:

• Frågar innan vi antar: ”Hur menade du nu?”

• Väljer generositet framför tolkningar som gör andra små.

• Skapar tydliga förväntningar på samarbete och bemötande.

• Vågar ta små saker direkt, innan de hinner växa.

Kanske behöver vi tänka på detta precis som i alla relationer: att ingen kan läsa våra tankar. Vi måste våga säga till när något inte känns bra och vi måste våga lyssna när någon säger till oss.

I slutändan är förebyggande av mobbning inte ett projekt. Det är en kulturhandling. Något vi bygger tillsammans, i det lilla, varje dag.