Den enklaste rollen – den på jobbet?

”Tänk att det ska vara så svårt att få en kärleksrelation att fungera”, suckar min vän som nyligen blivit singel efter ett långt äktenskap. Han fortsätter: ”Nu är jag medelålders och fortfarande blir jag så osäker på hur jag ska vara och vad jag ska göra när jag är i en relation med någon”. 

Det får mig att tänka på hur vi människor alltid kan sägas vara i en roll när vi är med andra. Inte i roll på det sättet att vi spelar någon annan den vi är, men vi anpassar oss till uttalade eller outtalade förväntningar i interaktioner med andra. Om du tänker efter beter du dig nog på lite olika sätt i olika relationer, beroende på din roll, det vill säga om du exempelvis är förälder, barn, partner, bokcirkelmedlem eller medarbetare. 

Ofta är dessa förväntningar som sagt outtalade. De är som oskrivna regler och det kan ibland vara svårt att knäcka koden. Hur ska jag vara i denna specifika interaktion? Vilka förväntningar finns? Inte minst kan det vara knepigt om relationen inte enbart är uppgiftsrelaterad, utan även involverar djupare känslor, som i en kärleksrelation.  

Rollen som medarbetare 

Det slår mig att den roll som, egentligen, borde vara lättast att ta sig an är rollen som medarbetare på jobbet. Det borde vara naturligt att ställa frågor som dessa till din chef: Vilka förväntningar har du på mig i min roll på jobbet? Vad vill du att jag prioriterar? Vilka beteenden vill du att jag ska tona ner eller avstå ifrån på arbetet? Hur vill du att jag ska samarbeta med mina kollegor?  

Att få svar på denna typ av frågor är att få en bra rollgivning av arbetsgivaren, vilket ger förutsättningar för att du ska kunna leverera på ett bra sätt i din roll på jobbet. Du kan gå in i rollen och ta den på ett konstruktivt sätt. Tänk dig att du har ett mentalt mixerbord som du kan använda dig av när du kommer till jobbet och går in i din arbetsroll. Om rollgivningen är tydlig blir det lättare för dig att justera spakarna på ditt mixerbord. Något beteende måste kanske justeras ner, något annat justeras upp jämfört med rollen du haft innan du kommer till jobbet. Om du precis varit i en föräldraroll och lämnat barn på förskolan kommer du exempelvis behöva ställa om innan du kliver in i din yrkesroll då den sannolikt kräver andra beteenden av dig än de du uppvisar som förälder.  

En bra rollgivning innebär också att du har fakta att förhålla dig till. Kanske tycker du att din chef har orealistiska förväntningar på dig eller att de mål som organisationens ledning sätter upp inte stämmer överens med det du tycker är viktigt eller intressant. Det är värdefull information för dig i din roll. Då kan du fundera på om du vill försöka förändra förväntningarna eller inriktningen, eller om du ska söka dig till en annan organisation som bättre stämmer överens med det du tror på.  

Yrkesroll och person – inte samma sak

 En fälla att se upp med är hur lätt det kan vara att blanda ihop din yrkesroll med din person, den du är i dig själv. Då kan du riskera att ta återkopplingar du får av chef eller kollegor på beteenden i din yrkesroll som något enbart personligt. Du tänker att det är du som person som är ”fel” och kan bli känslomässigt berörd och påverkad, när det egentligen handlar om ett beteende i din yrkesroll. Inget annat. 

Kanske borde vi tänka mer i termer av förväntningar på varandra även i våra nära relationer? Formulera och uttrycka dem, i stället för att utgå från att den andra kan läsa våra tankar. Det kan de ju aldrig, även om vi gärna vill tro det.