”Mänskliga system utvecklas och transformeras genom att identifiera och integrera olikhet.” Yvonne Agazarian
Olikheter skapar bättre beslut
Mänsklig samvaro oavsett sammanhang, innebär per definition att vi allt som oftast är oeniga om saker och ting. Det är ibland jobbigt, men det är också en nödvändighet för utveckling, som det inledande citatet menar. Det här temat blir fortsatt intressant i tider när vi håller på att utveckla och lära oss använda AI. Vi är nog många som upplevt hur svårt det är att diskutera, förhandla och kompromissa, när två parter frågar varsin AI. Det är kanske bara en fråga om tid, men än så länge verkar mänsklig kommunikation vara önskvärd och hjälpsam och inte helt gå att överlåta på tekniken.
Själva poängen med oenighet och olikhet, är att det är nödvändigt för att öka mängden tillgänglig information. Om vi bara fyller på med mer av det som vi redan vet eller tycker, stagnerar vi. Genom olikhet och oenighet ökar mängden perspektiv, synpunkter, fakta, förslag och idéer som vi gemensamt har tillgång till. På så vis ges förutsättningar för kloka diskussioner, bättre beslut och färre kostsamma misstag.
Samtidigt vet vi alla att oenighet är utmanande och medför risker för stora kostnader, både vad gäller relationer och i ekonomiskt hänseende, om man inte kan hantera olikheterna tillräckligt bra.
Från intention till beteende
Mycket har skrivits om temat, bland annat en artikel i Harvard Business Review (nov-dec -25), ”A smarter way to disagree”. Det första forskarna konstaterar i den artikeln, är att vägen till framgångsrik integration av olikhet och oenighet, inte är att fokusera på vad vi tänker och känner, utan på vad vi gör och säger.
En positiv inställning, välvilja, respekt, ambitionen att ”snälltolka” etcetera räcker inte långt, särskilt om det inte uppfattas av mottagaren. Vi kan inte läsa andras tankar, och vi har svårt att veta om och hur vår välvilja uppfattas av mottagaren.
Konkreta spelregler slår abstrakta värdeord
Värdeord som ”respekt” eller ”sunt förnuft” betyder i praktiken olika saker för olika människor. Många arbetsgrupper och organisationer formulerar gemensamma ”spelregler” och riskerar att skapa problem genom att fokusera ensidigt på värdeord. ”Respekt” är ett dåligt eller otillräckligt ledord om det får stå för sig själv. Om det däremot definieras med konkreta beteenden – som att ”låta andra tala till punkt” eller ”se varandra i ögonen när vi pratar” – blir det en hjälpsam spelregel.
Att göra och säga är alltså det som behövs och för det finns massvis av forskningsstöd. Det är konkreta beteenden, språket och orden vi behöver fokusera på, eftersom detta är både enklare att definiera, kontrollera och träna, än sådant som kroppsspråk, hållning och ögonkontakt. Icke-verbala beteenden är förstås också viktiga och påverkar oss, men vi behöver låta språket och orden komma först, och i sin tur påverka vårt icke-verbala beteende, inte tvärtom.
Artikeln i HBR drar därför slutsatsen att organisationer vinner mest på att träna medarbetare (och först chefer) i att modifiera sitt verbala beteende om syftet är att utveckla förmågan att hantera oenighet och konflikt. Ord, meningar, fraser. Det är det mest effektiva sättet att hantera två centrala problem, som ofta får oenighet att dra iväg och eskalera till konflikt:
”The intention-behavior gap”: Vi har en intention att vara empatiska och nyfikna, men vi lyckas inte uttrycka det – fast vi tror det… Experiment visar att människor som har en uttalad intention att visa nyfikenhet på olikhet, ändå ofta misslyckas. I stället för att lyssna nyfiket, börjar man ofta argumentera för sitt eget perspektiv eller ställa ledande frågor. Så trots den bästa viljan, går det inte alltid som vi tänkt.
”The behavior-perception gap”: Även om vi faktiskt lyckas omsätta vår intention i exempelvis äkta nyfikna frågor, finns det ingen garanti för att det uppfattas så av mottagaren. Det är trots allt vår samtalspartner som avgör hur kommunikationen landar. En fråga som jag gör mitt bästa ätt formulera som öppen och nyfiken, kan ändå uppfattas som sarkastisk av mottagaren, beroende på sådant som sammanhang och tidigare erfarenhet.
Fem sätt att hantera oenighet smartare
Vad rekommenderar då forskarna oss att träna på? Här kommer deras 5 bästa tips på konkreta kommunikativa beteenden:
1. Signalera nyfikenhet och en önskan att lära – på riktigt. SÄG ORDEN: ”Jag är nyfiken, kan du berätta mer?” Och lyssna sedan utan att argumentera emot.
2. Bekräfta! Den som pratar vill bli förstådd. Att bekräfta att du hört den andre betyder inte att du håller med, utan att du lyssnar, hör och förstår. ”Jag förstår det som att du tycker x, y, z. Stämmer det, har jag förstått dig rätt?” Om du får ett nej, be om förtydligande och försök igen!
3. Hitta gemensamma nämnare! Att börja med att bygga på likhet är mycket lättare än att först överbrygga olikheter. Det går nästan alltid att hitta någonting man kan enas om, t.ex. värderingar, mål, fakta. Sätt ord på det, enas om det ni kan enas om, innan ni nyfiket lyssnar på varandras olikheter.
4. Nyansera dina påståenden: Visa ödmjukhet genom att visa att du lämnar öppet för att du kan ha fel. Formulera dig exempelvis som ”Ibland har jag märkt att det är så att…” ”Jag har begränsad erfarenhet, men har sett…”
5. Dela din berättelse: Berätta om något personligt som har betydelse för hur du tänker och känner i den här situationen. Genom att vara öppen och visa en aning sårbarhet, skapar du större förtroende och vilja från den andre att lyssna på dig.
Träna kommunikation:
SAVI (System för att Analysera Verbal Interaktion): Två dagars träning i problemlösande kommunikation med utgångspunkt i en spännande och hjälpsam modell. Läs mer här: https://www.sandahls.se/problemlosande-kommunikation
Läs mer:
Harvard Business Review Nov-Dec 2025: A Smarter Way to Disagree. Julia A. Minson, Hanne K. Collins and Michael Yeomans.
Journal of Personality and Social Psychology, 2026: Listening Across the Divide: High-Quality Listening Promotes Speakers’ State Well-Being Though Basiq Psychological Need Satisfaction During Disagreements. Dvori Saluk, Guy Itzchakov, Netta Weinstein and Moty Amar.