Ett dynamiskt mindset för laget
Sju kvinnor skålar och ser upprymt in i kameran. Vi har precis bildat ett fotbollslag och anmält oss till Korpens öppna serie. Inget uppseendeväckande i sig, bortsett från att ingen av oss har spelat fotboll tidigare. Hur svårt kan det vara? Vi antar namnet Nya Landslaget. När Korpens antagningsbesked kommer visar det sig att vi har hamnat i en herrserie, och när vi samlas inför vår första match ser vi motståndarnas något mer muskulösa kroppshyddor. Vem vill stå i mål? Ingen. Vi får turas om fyra minuter vardera. När domaren blåser av efter full tid har vi förlorat med 24–0. Stolt lägger vi upp ett inlägg på Instagram: Vi spelade hela matchen!
Dynamiskt mindset
Det här blogginlägget handlar om ”dynamiskt mindset”, det vill säga insikten att färdigheter och förmågor är formbara över tid och att det går att lära sig med aktiv träning och lite möda. Motsatsen är ett ”statiskt mindset”, där jag antar att jag har vissa medfödda talanger som varken kommer att utvecklas eller ändras. Med ett statiskt mindset ger vi upp efter ett misslyckat försök eftersom misslyckandet ”bevisar” vår brist på talang.
Konsekvenserna av ett statiskt mindset
Psykologiprofessorn Carol Dweck myntade begreppet under mitten av 2000-talet, i en tid då föräldrar i all välmening envisades med att berömma minsta lilla sak i tron att det skulle förbättra barnets självkänsla; ”du är så smart!” och ”du är så duktig på allt du gör!” Problemet är att barnet då logiskt sett också uppfattar sig som ”dålig” ifall något inte går dess väg. Det kan också leda till förvirring: ”om jag är ett geni på matematik, hur kan jag då få hälften fel på provet??”. Det måste vara någon annans fel! Med ett statiskt mindset tenderar vi att bli självkritiska och att ge upp, men också att lägga skulden för misslyckanden utanför oss själva.
Fördelarna med ett dynamiskt mindset
Utifrån ett dynamiskt mindset kan vi vara ohyggligt dåliga på något till en början, men också lära oss nytt om vi lägger manken till. Ett dynamiskt mindset tillåter oss att misslyckas eftersom fokus är på processen och utvecklingen mot resultatet, snarare än på resultatet i sig. Är vi dynamiska blir vi mottagliga för feedback eftersom den inte angriper vår person; jag kan ha gjort något dåligt, men det definierar inte vem eller vad jag är. Vi blir också mer mottagliga för feedback till oss själva i den inre monologen; ”nu har jag testat det här... och utfallet blev inte som jag hade tänkt mig. Nästa gång ska jag testa att göra lite mer av...” Med ett dynamiskt mindset kan vi se bakslag med nyfikenhet och söka nästa steg framåt. Det skapar en sund lärandekultur.
Åter till fotbollslaget som exempel på dynamiskt mindset. Ingen blev förvånad över den stora förlusten, för vem hade förväntat sig något annat? Vi kunde identifiera en större brist i vårt spel: Vi hade inte varit på motståndarnas planhalva. Till nästa match målsatte vi just det, och minst en passning mellan två spelare. Den matchen förlorade vi lika stort, men vi uppfyllde våra målsättningar. Efter ett tag började vi förlora ”ensiffrigt”, vilket sågs som ett mycket gott utfall. Till höstsäsongen hamnade vi i en damserie och gjorde vårt första mål, och efter tre säsonger hamnade vi, till vår egen förvåning, i seriens övre halva. Vi kom samman som lag och vi hade väldigt roligt.
För min del var det varken en bruten arm (fotbollsskada), Covid-19, eller en bebis som kom i vägen för fortsatt fotbollsspelande. I stället var det en sammanslagning med ett annat fotbollslag med ett typiskt statiskt mindset, där alla bakslag var domarens fel, stämningen notoriskt dålig, och där den som gjorde ett misstag inte längre ”förtjänade” att få bollen. Här kommer jag inte att utvecklas, tänkte jag. Den nya gruppen hade inte aktivt valt sina normer och föll in i ett statiskt tankesätt som var oerhört hämmande eftersom spelarna blev rädda för att göra fel.
Att vara dömande mot sig själv och mot andra är ett förhållningssätt som smittar. Men även det motsatta smittar!
Det är givande att vara i en grupp som odramatiskt konstaterar utmaningar och som gör framsteg inom just det som är svårt. Ett dynamiskt mindset kan vi odla hos oss själva, men minst lika mycket med och för varandra. Hur gör ni i er organisation?