Normalbegåvad är inte så dumt
”Din begåvning är normal” säger jag ofta till personer som varit hos oss och gjort begåvnings- och personlighetstester. Jag ser oron i testkandidatens ögon. För vem vill ha en normal begåvning? Alla vill förstås ha en hög begåvning. Om man nu är framgångsrik i sitt arbete, en bra ledare och når sina mål så kan man väl inte ha en medelmåttig begåvning?
För det första innehåller ordet ”medelmåttig” en värdering och för det andra så har faktiskt de allra flesta människor - 68 % för att vara exakt* - just en normal begåvning. Normal betyder ju bara att någonting är vanligt förekommande. De flesta framgångsrika människor och de flesta som läser på våra universitet är just normala i sin begåvning.
Att vara normalbegåvad innebär att man har lika lätt som de flesta andra att förstå komplexitet och logiska sammanhang. Men när vi knyter ihop begåvningen med personligheten får vi en litet djupare och mer komplex bild av personen som genomgått testningen.
Någon har hög målmedvetenhet och höga ambitioner tillsammans med en normal begåvning. Någon annan har låg grad av målmedvetenhet och ambitioner men hög begåvning. Någon har hög grad av noggrannhet och tålamod att stå ut med monotoni. Någon annan har låg grad av noggrannhet, högt tempo och behov av att se saker ur nya synvinklar. Nu blir det komplicerat - vem är egentligen bäst? Frågan är förstås fel ställd. Vi måste istället fråga oss: bäst i förhållande till vad?
Finns det ett tydligt vad, eller med andra ord en tydlig rollbeskrivning, då kan vi närma oss, inte vem som är bäst utan vem som har bäst förutsättningar i den eftersökta rollen och i det givna sammanhanget. Inte sällan är det någon med just normal begåvning.
* Personliga egenskaper mäts ofta i en s.k. stanineskala. Den är 9-gradig och normalfördelad vilket betyder att 68 % hamnar på 4-6 staninepoäng.
Vill du veta mer om Sandahl Partners och våra tjänster? Kontakta oss gärna på info@sandahls.se