Om tillit, valpar och människor
Jag har blivit med valp och som de flesta nyblivna mattar och hussar är jag fullständigt uppslukad av det lilla livet och har svårt att tänka på annat. Min vana trogen ville jag gärna läsa in mig på detta nya område, så innan lille Ludde knappt var påtänkt hade jag plöjt igenom en hel del av det senaste inom hunduppfostran. Glädjande nog har det skett stora framsteg sedan jag senast hade ansvar för en fyrbening på 80-talet. Borta är alla ”fy” och ”loss” och andra negativa kommandon och metoder. Nu är det positiv förstärkning och belöningar som gäller, och framför allt betonas vikten av att skapa en god kontakt och en tillitsfull relation till sin nya bästa vän. Det betyder inte att man ska bli en klemande och gränslös kompis, utan det som gäller är att vara ”en god flockledare”.
Det liknar chefsrollen med andra ord, tänker jag, och en brygga mellan mina två världar uppstår. Många av de goda råden skulle kunna vara hämtade ur en ledarskapsbok. Visserligen ser behoven förstås olika ut för valpar och människor, men önskan om goda och trygga relationer är densamma för oss. Medan valpen vill få uppskattning genom kel, lek och godis, vill vi människor få feedback, involvering och respektfullt bemötande på vår arbetsplats. Jag menar förstås inte att chefer ska uppfostra vuxna och kapabla medarbetare som man fostrar en valp. Min poäng är att chefer kanske kan ha glädje av att tänka på sin roll som en god flockledare. Att bygga goda, respektfulla och genuina relationer är grunden för att skapa förtroende och tillit till sig själv och sitt ledarskap.
Här är några av de goda råd som jag tar med mig, både i hundlivet och yrkeslivet som chef och organisationspsykolog:
”Belöna att valpen tar kontakt med dig”.
All aktivitet där hunden söker sig till sin matte/husse och vill vara med sin flockledare, ska förstärkas och belönas, så att relationen blir stark och trygg. För chefens del kan en parallell vara att alltid uppmärksamma och ge positiv respons när medarbetare tar initiativ. Avfärda eller ignorera aldrig när någon kommer med feedback, förslag och idéer, eller andra initiativ till samarbete och delaktighet i ert gemensamma arbete mot målet. Lyssna på riktigt, bekräfta och tacka för bidraget och visa därmed att du är en ledare som tar emot initiativ på ett uppriktigt och positivt vis.
”Gör dig intressant för valpen – var rolig att vara med!”
En valp som tycker att husse och matte är trista, kommer att söka sig bort ifrån dem, vilket oftast är tvärtemot vad man vill. Det här är spännande att försöka översätta till ledarskap. Ett exempel är att det inte räcker att säga att möten är obligatoriska (piska), utan i stället ska man göra allt för att möten blir relevanta och meningsfulla (morot) - då kommer medarbetare att prioritera att delta av egen kraft. Men som chef behöver man även vara en pålitlig, äkta och trevlig person, som medarbetarna vill och vågar komma och prata med i alla lägen. Risken är annars stor att information och feedback som man skulle ha nytta av tar sig andra vägar.
”Bry dig inte så mycket om valpen när hen morrar, ta det inte personligt, valpar bara gör så.”
Precis som stressade människor alltså. När vi känner oss pressade, stressade eller felaktigt behandlade, är det lätt hänt att vår respons blir mindre konstruktiv och kommer ut som mänskliga versioner av morrande och skall. Det är bra om chefen då kan låta bli att ta ”morrande medarbetare” bara personligt och försöka lyssna efter och förstå vad som ligger bakom denna signal om att något är fel. Är ni mitt i en förändring och frustrationen är hög, är detta kanske till och med förväntade beteenden. Då gäller det att ha tålamod, informera, svara på frågor och finnas tillgänglig, och inte förledas av det informationsförsprång man i regel har som chef.
Jag har förstått att alla, obegripligt nog, inte är fullständigt bedårade av valpar. Men att vara en god flockledare är något fint att sträva efter tycker jag, och flocken kommer bara att följa om du gör dig värd att följas.