Moderna dödssynder i tider av val

I samband med valet känns det relevant att påminna om något som vi bloggade om redan för fyra år sedan, Stefan Einhorns undersökning av svenskarnas nya dödssynder (publicerat i VI, september 2014). De moderna dödssynderna är de beteenden som vi i dagens sekulära samhälle tycker allra sämst om. Tre av dem var särskilt relevanta då och är minst lika relevanta idag.

De tre dödssynderna som vi fokuserade på är trångsynthet, hat och främlingsfientlighet (de övriga fyra är hänsynslöshet, översitteri, girighet och – sämst omtyckt av alla – falskhet).

En del av oss känner skam och skuld över att ibland hemfalla åt dessa dödssynder, andra agerar ut dom utan att se något större fel med det. Det kan vara värt att påminna om att en del av förklaringen finns i hur vår mänskliga hjärna är riggad. Det är nämligen helt normalt att trivas i sin egen ”eko-kammare”, det vill säga att söka efter nyheter och information som bekräftar ens egna åsikter.

Förändringar och det nya är förvånansvärt svårt för oss därför att det okända framkallar fysiologiskt obehag. Detta faktum, som vi idag kanske betraktar som irrationellt eller skamligt, har förstås sin grund i en överlevnadsmekanism.

Vi söker oss gärna till det som vi känner igen, det som vi redan vet är tryggt. Det kostar oss mindre energi att ägna oss åt vanor, rutiner och det välkända. Att möta det okända däremot är otryggt och kräver mer av vår hjärna. När vi möter något främmande aktiveras en del av hjärnan som heter amygdala, där rädslan sitter. Om det nya är alltför olikt det vi redan känner till reagerar amygdala med ett ALARM eller FELMEDDELANDE.

Förenklat kan man säga att felmeddelandet eller alarmet förbereder oss för ett eventuellt hot. ”Att kapas av amygdala” innebär ett plötsligt utbrott av rädsla eller vrede. Amygdala är bland de äldsta delarna av vår hjärna, en rest från urminnes tider. När denna och andra djupa delar av hjärnan är aktiva, har vi mindre energi och aktivitet i frontalloberna, där vi har våra högre intellektuella funktioner. Vi blir helt enkelt mer primitiva, emotionella och impulsiva när vi styrs av amygdala i stället för av frontalloberna.

Det är alltså lätt att förstå att vi alla har inbyggd kapacitet för trångsynthet och främlingsfientlighet – och att det är en del av förklaringen till att förändringsarbete ofta misslyckas.

För att motverka våra primitiva impulser och hantera amygdala-kapningar, behöver vi samtala, reflektera och göra oss medvetna om vad som händer i vårt inre när vi möter det okända. Det är lika viktigt i samhällsdebatten som i våra organisationer. Mycket kan vi göra tillsammans, till exempel uppmärksamma och träna på hur vi kommunicerar med varandra.

För den intresserade är kommunikation ett ständigt återkommande tema i våra bloggar,exempelvis kollegan Michael Soderlings inlägg: När prestige blir viktigare än problemlösning

Kontakta oss gärna om du vill veta mer om Sandahl Partners och våra tjänster.

Källa: VI (nr 9 september 2014)