Öppna fönstret i juletid

Det lackar mot jul! Själv är jag inte speciellt förtjust i att dra ut på upptrappningen inför julen, men mina tonåringar hemma har redan börjat mata in julsånger på spellistorna. I juletid, om inte annars, kan det vara på sin plats att vara lite extra snäll mot människor i sin omgivning. Under oxveckornas slit kan det hända att vi sakta tappar orken att möta våra medmänniskor med all den kärlek och det tålamod de behöver. Då och då tappar vi vår förmåga att relatera klokt till andra och far ut i anklagelser eller uppgivna suckar. Visst skulle det vara bra om vi som kollektiv kunde ta oss i kragen och ge andra lite mer utrymme att få vara ofullkomliga!

För att kunna unna andra mer utrymme kan det vara till hjälp att hitta nya perspektiv på den besvärliga individens situation, så att jag får en större förståelse och därmed lite mer medkänsla. För att lyckas med detta kan vi ta hjälp av två gamla modeller med fönstertema som tjänat väl, och som än har mycket att ge.

Toleransfönster

Den första modellen jag tänker på är Dan Siegels Toleransfönster, eller Window of Tolerance. Den beskriver att vår förmåga att hantera inkommande intryck kan bli överbelastad. Om vi lyckas ta emot och bearbeta det som händer runt omkring oss på ett funktionellt sätt, menar Siegel att vi rör oss inom vårt toleransfönster. Vi kan då relatera till andra som vårt ”bästa jag”, och andra bedömer oss som balanserade och lyssnande. För vissa är detta fönster ganska smalt. Redan vid ganska små doser av stress hamnar dessa individer utanför sitt toleransfönster, och börjar agera mer ansträngt. Då kan dessa personer hamna i ett läge av hyperuppmärksamhet, även kallat kamp eller flykt. Här är de korta i tonen, går snabbt till försvar, och hintar eller skopar anklagelser omkring sig. En stressad person utanför sitt toleransfönster kan också hamna i hypouppmärksamhet, d.v.s. underaktivering. Här blir de istället helt tysta, tappar all energi i kroppen eller flyr in i egna fantasivärldar där saker fungerarar bättre för dem själva. Ibland kallar vi psykologer denna typ av reaktion för att spela död.

Nästa gång du träffar på en person som har, ofta omedvetet, styrt in på hyper-, eller hypo-uppmärksamhet uppmuntrar jag dig att ta ett kliv tillbaka. Personen ifråga har hamnat utanför sitt toleransfönster, vilket alltså innebär att hen flyr och fäktar utan full kontroll. Fundera på om det är möjligt att minska på stressen runt omkring dem så att de kan återfå en känsla av kontroll. Kan du tala vänligt till dem? Kan du ge dem en stund på egen hand för att återfå en viss känsla av kontroll?

Johari fönster

Den andra modellen jag tänkt påminna om är Johari fönster. Joseph Luft och Harry Ingham satte ihop en fyrfältare för att belysa att vi människor inte alltid har så bra självinsikt som vi kanske tror. De beskriver att den första rutan i fyrfältaren innehåller all den kunskap som jag själv och andra är överens om när det gäller mig. Det där den så kallade öppna arenan, där min bild av mig själv stämmer med vad andra uppfattar. Den andra rutan fångar det som andra har koll på om mig, men jag själv ännu inte vet, eller kämpar tappert för att slippa lära mig. När vi rör oss inom Siegels toleransfönster finns det utrymme för att jag ska kunna ta emot en lagom stor dos av information från denna andra ruta i Johari fönster, det dolda fältet. Så fort jag upplever att min självbild är hotad rusar jag ur mitt toleransfönster och vägrar därmed ta del av ytterligare information från den dolda rutan. Vissa människor verkar ständigt vara på sin vakt mot att lära sig något nytt om sig själva och vaktar gränsen mellan den öppna arenan och sitt dolda fält med näbbar och klor.

I Johari fönster finns en tredje ruta, som fångar mina inre processer och beteenden, samt synen på mig själv som jag valt att inte dela med andra. Självklart har jag rätt till en egen inre värld, och om jag själv så önskar kan jag dela med mig till andra om vad som sker inom mig. Det händer att vi ibland önskar att andra ska förstå och bekräfta dessa delar av oss själva, ofta utan att vi har berättat för andra om dessa inre processer. Vissa bär på en dröm om den perfekte partnern som tillgodoser alla mina behov utan att jag bett dem om det stödet. Kanske något att lägga till på önskelistan till tomten?Den fjärde och sista rutan fångar all den dolda potential som finns i det ännu inte utforskade. Här kan vi hitta det som ingen av oss ännu har klarat att sätta ord på. Till vår hjälp kan vi behöva det som den finlandssvenske forskaren Georg Henrik von Wright kallat den faustiska andan, eller människans strävan att ständigt nå längre och lära sig mer.

När vi lyckas hålla oss inom vårt toleransfönster klarar vi att integrera nya ideér, tankar och andras uppfattningar. Vi klarar att ta emot feedback från andra om hur vi uppfattas eller beter oss, ta emot sådant som vi hittills lyckats missa. En del organisationer har till och med bestämt sig för att denna, ännu ej utforskade kunskap, är det viktigaste fokusområdet för att få den egna verksamheten att blomstra. Dessa organisationer lägger stor vikt vid att skapa förutsättningar för att varje medarbetare skall växa och mogna, så att en större del av den dolda potential som ligger i det fjärde dolda fältet skall komma till nytta. Det önskar jag att allt fler ska bli nyfikna på att lägga energi på under nästa år.

Det lägger jag till på min önskelista till tomten. God Jul!

Föregående
Föregående

Perspektivlaboratorier utvecklar samarbete över gränser

Nästa
Nästa

Att skapa en innovationskultur