kris

Hamstra toapapper eller ha is i magen?

Idag befinner vi oss i en världsomspännande kris med covid-19. Krisen har flera dimensioner, på alla nivåer från individ till globalt. Kris betyder ”åtskiljande, avgörande, döma, utslag” (Nationalencyklopedin). I en kris ställs vi inför stora förändringar, beslut som avgör hur framtiden kommer att se ut. Krisen tvingar fram utveckling vare sig vi vill det eller ej. Vad utvecklingen blir är svårt att veta i förväg. Kommer vi kunna återgå till det normala eller vad blir det nya normala?

Vi vet inte hur länge restriktionerna kring fysisk distansering kommer fortsätta eller vad som händer i framtiden. Vi kan utgå från att detta är en period som kommer att gå över, men vi vet inte när. I denna ovisshet fattar vi beslut utifrån idéer om hur framtiden kommer att se ut. Vi samlar information om vår omvärld och gör det bästa utifrån det, både som individ och som organisation. Eftersom vi har svårt att avgöra vad som är fakta och vad som är farhågor/förhoppningar kan vi ibland fatta irrationella beslut, som känns helt logiska utifrån hur det känns. Hittills har vi sett hamstring av bland annat toapapper, som ett exempel på beteenden som kommit av katastroftolkningar om framtiden (än så länge finns inget verkligt hot om att toapappret riskerar att ta slut). Vi tenderar dessutom att göra som andra, hellre välja en upptrampad stig än att gå sin egen väg, vilket resulterar i att fler börjar köpa toapapper för att de sett att det tagit slut. Om andra hamstrar toapapper, ska jag då fortsätta köpa toapapper som vanligt, eller borde jag lägga till ett extra paket? Eller kanske 5?

När vi ska fatta beslut om hur och vad vi ska göra i våra verksamheter kan vi inte bara göra som andra gör. Vi kan titta på hur andra gör och samtidigt väga för- och nackdelar med olika alternativ. Det är lätt att få upplevelsen ”alla andra gör…” av det som rapporteras om omvärlden, men det behöver ju inte vara varken sant eller rätt, även om det är så det känns. Behöver vi göra som andra eller kan vi fortsätta som nu eller hitta nya sätt? Om vi inte gör en faktamässig analys kan vi få hela huset fullt med toapapper eller i värsta fall riskera ett företags överlevnad.

Världen utvecklas kontinuerligt vilket gör att både vi som privatpersoner och som företag behöver anpassa och utveckla våra metoder. Med coronakrisen har extrema förändringar skett på väldigt kort tid, vilket ställt mycket på sin spets. Min upplevelse är att vi sakta men säkert börjar förstå att en omställning till andra sätt att mötas och arbeta blir nödvändigt, åtminstone för ett tag. Långsiktigt återstår att se. Får vi långsiktigt nya förutsättningar, krävs också långsiktiga omställningar. Vi behöver vara vaksamma på nya behov och förutsättningar. Det finns flera exempel på företag som inte varit tillräckligt modiga i att våga satsa på nytänkande och därmed gått i konkurs (exempelvis Kodak som valde att inte satsa tillräckligt på digitaliseringen inom foto).

En hjälp i beslutsfattandet att fortsätta som nu eller att göra en förändring eller omställning är ”ambivalenskorset”. Med hjälp av det kan vi skapa ett mer nyanserat sätt att förhålla oss och inte bara utgå från magkänsla. Genom att sortera för- och nackdelar av fortsätta som nu jämfört med förändring utifrån nuvarande förutsättningar får vi syn på mer information. Det hjälper oss att se om nackdelarna går att hantera och hur man skulle kunna hantera eventuella förluster av fördelar med att fortsätta som nu vid en förändring. Försök hålla isär fakta från farhågor/förhoppningar.

Så här kan ett ambivalenskors se ut:

Fördelar Nackdelar
Fortsätta som nu

(Fysiska träffar i grupp)

Socialt samspel med möjlighet att uppfatta små signaler i kommunikation och lättare till reflektion i grupp då vi ses.

 

Optimala förutsättningar för att jobba med grupputveckling.

 

Mindre distraherande moment runt om kring.

Ingen risk för teknikstrul.

 

Går inte att träffa en del kunder som har besöksförbud.

 

Svårt att få närvaro p.g.a. covid-19 och alla restriktioner. Inställda utbildningar.

Förändring

(Ses via videolänk i grupp)

Vi kan fortsätta ses.

 

Även om vi är utspridda eller har lindriga förkylningssymtom kan vi vara närvarande.

 

Mindre sårbart för regler om fysisk restriktion.

 

 

Kräver mer förberedelser inför för att skapa förutsättningar för reflektion i grupp.

 

Ovana till en början att använda verktyget på detta sätt.

 

Risk för teknikstrul som kan störa arbetet.

 

Vi på Sandahls gör vår egen resa i omställningsarbetet. Vi utökar våra digitala tjänster och håller exempelvis handledning, seminarier och utbildningar online. Vi har gått från att flera av våra ledarskaps- och medarbetarprogram blivit inställda, till att omdirigera till digitala lösningar. Det finns nu en större öppenhet att testa nya sätt. Vi kanske inte vet exakt vad det nya är i alla sammanhang, men vi kan hjälpas åt att utforska det. Jag hoppas innerligt att coronakrisen blir kortvarig och att vi som inte kan ses fysiskt snart kan göra det igen. Till dess hittar vi nya kreativa sätt att mötas utifrån rådande förutsättningar.