Är din partner medberoende i din jobbstress?

Ångestreducering. Smaka på ordet. De flesta av oss tänker nog inte att ångestreducering är en del av vår vardag och kanske inte heller att vi har speciellt mycket ångest, i alla fall inte i klinisk bemärkelse. Vi lever våra liv och möter glada stunder och mindre glada stunder. När det dyker upp problem på jobbet eller strular hemma försöker vi hitta en rimlig lösning och sedan går vi vidare. Olika stressorer, eller bekymmer, har vi ju oftast kapacitet att hantera. Men vi tänker sällan på allt arbete och all energi vi lägger ner på att hålla oss själva glada och nöjda.

När mängden stressorer överstiger vår kapacitet att hantera dem, upplever vi stress. Vår förmåga att tänka klart eller ta in information från olika håll sjunker och vi löser problem på ett stereotypt och förenklat sätt, gärna på ett sätt som har funkat tidigare i andra sammanhang. Om jag är van att lägga besvärliga arbetskamraters åsikter åt sidan tills de lugnar sig, så tar jag gärna fram den strategin igen om jag är stressad. Till slut blir mönstret kanske så inövat att jag alltid avfärdar eller bortser ifrån de besvärliga kollegorna, av bara farten.

Om jag istället skulle bestämma mig för att ta tag i den besvärande situationen, skulle obehaget öka och jag skulle behöva lägga tid och energi på att hitta nya lösningar eller beteenden. Risken är att detta skulle kräva så mycket av mig att blotta tanken på att ta tag i det gör mig svettig. Istället väljer jag att ägna mig åt ångestreducering. Det är egentligen inte ett medvetet val, men det är en smidig och bra lösning för att slippa ta det där obehagliga samtalet eller konfrontera min kollega med vad jag egentligen tycker.

Vad är det då jag faktiskt gör? Vad innebär ångestreducering? En vanlig variant är att jag berättar för mina vänner eller min partner hur jag har det på jobbet. Ja, inte den vanliga korta rapporten, utan varianten med mer klagande och prat om hur kollegorna gör fel och att de borde veta bättre. I all välvilja kommer mina vänner att ge mig stöd i mina uppfattningar och, även om de ibland kanske initialt vägrar förstå min synvinkel, så brukar de till slut ändå hålla med mig. Jag går från samtalet lite bättre till mods, och utan att jag har tänkt på ordet ångestreducering är det just det som har hänt – jag har blivit av med en del ångest.

Konsekvensen av detta blir allt för ofta att jag även nästa gång struntar i att ta upp det jag tycker är besvärligt med mina kollegor, vilket gör att den relationen lever vidare utan lösning och utan utveckling. Jag fortsätter att bli irriterad på jobbet, och jag fortsätter att bita ihop på jobbet och få ångestreducering på hemmaplan. Beteendet lever vidare eftersom mina vänner tror att de gör en god gärning när de lyssnar på mina klagomål och jag tror att jag gör något bra när jag inte exploderar och far ut på mitt jobb.

Vägarna ut ur detta har ni möjligen redan anat. Det finns såklart många tänkbara men två huvudspår går att urskilja. De lösningar som handlar om att acceptera omständigheterna och de lösningar som handlar om att använda ångesten och energin till att förändra situationen.

Den första vägen handlar om acceptans. Här är det fråga om att ändra sin egen inställning till problemen och de besvärliga arbetskamraterna. Se dem som en naturlig del av varje arbetsplats och hitta olika stresshanteringsstrategier för att själv besväras mindre av andra. Tänk på att andas djupt eller jobba med att fokusera på det som faktiskt fungerar.

Lösningar som är mer riktade mot att förändra situationen innehåller en högre grad av konfrontation. Starta med att stanna upp och känna efter! Gör aktiva val att ta upp sådant som stör i arbetssammanhanget så att behovet av att läcka den irritationen i andra sammanhang minskar. Träna på att lyssna på de som har andra åsikter och värderingar, så att det blir lättare att se situationen i olika ljus. Och om det skulle hända att den besvärliga arbetssituationen ändå kommer upp hemma eller med vännerna, be dem om hjälp med att se de andra parternas perspektiv. På så vis blir det lättare att prata om situationen med den det berör nästa gång samma problem dyker upp på arbetsplatsen.

Nyfiken på Sandahl Partners? Läs mer om våra tjänster här.

Föregående
Föregående

Du tänker inte som du tror – backfire-effekten

Nästa
Nästa

Tala ut eller tiga still?