Mentalisering – vad är det och hur kan jag använda det i mitt arbete?

En förutsättning för att nå goda samarbeten, förebygga missförstånd och lösa konflikter är att kunna mentalisera kring sig själv och andra. Mentalisering är ett högaktuellt begrepp inom psykologin och innebär enligt Peter Fonagy holding mind in mind. Det betyder ungefär att kunna tänka och känna om sina egna och andras tankar och känslor.

Vi har alla olika erfarenheter, intressen, kunskaper och behov och ser därför på vår omvärld och de situationer vi hamnar i på olika sätt. Genom att försöka se dig själv utifrån och andra inifrån kan du lättare förstå både din egen och den andres position.

Hemligheten är att använda sig själv och sina erfarenheter. Att stå med ena foten i sig själv, och att samtidigt ställa andra foten i den andres position. ”Jag har själv varit ny på jobbet och vet hur osäker jag kan känna mig då. Kanske är det så Anton känner nu. Jag ska fråga honom om han vill följa med på lunch.”

Du ska alltså använda dina egna känslor, tankar och erfarenheter, men också kliva ur dig själv – annars blir du fången i dina egen verklighet och sanning. Det här är som svårast när du behöver det som mest, exempelvis när du blir upprörd. Vi hamnar alla då och då i så kallade mentaliseringsbrott, t.ex. när vi blir upprörda eller oroliga, men också när vi stänger av våra känslor. Vi behöver ha en balans där både tankar och känslor finns med.

Brister i mentaliseringen kan delas in i följande kategorier, som också beskriver ordningen i hur mentaliseringsförmågan utvecklas hos barn:

Teleologiskt läge: De egna känslorna, tankarna och viljorna är verkligheten. Det är lätt att bli handlingsbenägen och impulsiv, världsbilden är egocentrerad. Man bortser från andras inre världar och ser bara deras konkreta handlingar. Han kommer alltid sent till mötena för att göra mig ledsen eftersom han är avundsjuk på att jag fick det här projektet.

Psykisk ekvivalens: Den inre och yttre världen flyter ihop liksom den egna och andras världar. Även om man nu förstår att andra har egna inre världar, blandar man ihop dessa med sin egen. Man tror att andra är arga när man själv är arg eller att andra tycker att man gjort något dåligt när man själv tycker att man misslyckats. Nu tycker alla att jag är dålig, jag känner ju att jag gjorde en urusel presentation och är helt värdelös.

Låtsasläge: Här får inte känslorna det utrymme de förtjänar utan tankarna tar över, kanske flyr man till tankarna för att slippa känna. Den inre världen är frånkopplad den yttre. Ett exempel är att intellektualisera: Att jag missade deadline beror inte på att jag arbetade ineffektivt utan på att chefen lagt en dålig plan från början.

Om du mentaliserar kring dig själv blir du samtidigt bättre på att förstå andra. Det fungerar också omvänt: om du mentaliserar kring andra får du lättare att förstå dig själv. Du får större förmåga till eftertanke och blir mer aktiv än reaktiv. På det sättet fastnar du varken i bara tankarna eller bara känslorna utan har mer tillgång till hela registret. En god mentaliseringsförmåga fungerar som vaccin mot psykiska problem, medan bristfällig mentalisering ökar risken för att må dåligt psykiskt.

För att undvika mentaliseringsfällorna, avsätt tid till reflektion kring dina tankar och känslor. Lär av dina erfarenheter – när och hur tappar du din mentaliseringförmåga och vad kan du göra annorlunda nästa gång? Betrakta dig själv och din egen inre värld utifrån. Lyssna på andras beskrivning av sin inre värld och öva dig på att se deras perspektiv. På så vis ökar du din förmåga till empati, samarbete och goda relationer, med dig själv såväl som med andra.

Referenser:

Allison, E., & Fonagy, P. (2016). When is truth relevant? The Psychoanalytic Quarterly, 85(2), 275-303.

Freeman, C. (2016). What is mentalizing? an overview. British Journal of Psychotherapy, 32(2), 189-201.

Wallroth, P. (2010). Mentaliseringsboken. Karneval förlag: Stockholm.

Föregående
Föregående

Svåra samtal

Nästa
Nästa

Att undvika låsningar i samtal