Känsloskolan – Lär känna dina känslors signaler

Känslor är livsviktiga beståndsdelar för att vi ska må bra, ha goda relationer och kunna ta hand om oss själva. De behövs både i privatlivet och på arbetsplatsen för att vi ska fungera väl och ha långsiktigt god hälsa. I den här tredje och sista delen av känsloskolan är fokus på hur vi kan lära känna dem bättre.

Känslorna är till för att signalera till oss vad som är viktigt att göra i ett givet ögonblick. Det är även ett feedback-system som talar om för oss om det vi just gjort var bra eller dåligt – eller snarare om vi ska göra det igen eller inte, så att vi bygger upp en erfarenhetsbank för framtiden. Vårt inre berättar om detta genom kroppsliga signaler som t.ex. pirrningar eller molande i bröst, mage och hud samt svettningar och rodnad. Det kanske känns i händer, ben och ansikte, kanske som en hetta eller kyla i eller utanpå kroppen. Även om många av signalerna är generella och lika för alla människor upplever vi dem ändå olika. Det är därför viktigt att du hittar hur det känns just i din egen kropp.

Om du är ovan att uppfatta dina känslor kan det krävas en del träning. Precis som det kan vara svårt att lära känna många nya personer i en grupp samtidigt utan att blanda ihop dem, behöver man ägna litet tid åt varje känsla för att bekanta sig med dess karaktär och personlighet. Försök att göra det på ett icke-dömande och icke-värderande sätt. Att öva är det värdefulla, inte att vara bäst eller att göra ”rätt”. Försök i stället ha en nyfiken blick på ditt inre och tänk ”intressant, vad är det här?”

Vi smittas också av andras känslor. Därför kan det vara värdefullt när du börjar öva att först göra det i ett sammanhang där du är ensam, för att hålla din upplevelse ren från andras påverkan. Det kan t.ex. var när du ser en film, läser en bok eller lyssnar på musik. Därefter kan du fortsätta din övning när du är med andra människor.

Steg 1:

Hur känns det i kroppen – i bröstet, magen, armarna, händerna, ansiktet, benen etc? Sticker, bultar, maler eller kanske pirrar det? Hur är pulsen? Andningen? Finns det spänningar någonstans? Finns det ställen som är avslappnade? Vad vill kroppen göra – springa, slå, hoppa, krypa ihop, skrika, jubla, lägga sig ned, dansa…?

Steg 2:

Sätt ett känsloord på upplevelsen utan att gradera den i bra och dåligt. Det kan vara ord som berörd, ledsen, irriterad, förtvivlad, pirrig, lycklig, nyfiken, lättad, skyldig, stimulerad etc. Eller så använder du Tomkins ord för grundaffekterna d.v.s. glädje, intresse, förvåning, avsmak, avsky, ilska, sorg, rädsla eller skam.

Steg 3:

Vilken typ av tankar genereras av känslan? Eller var det tvärtom några tankar som genererade känslan? Se om du kan märka på vilket sätt kropp, tankar och känslor samverkar med varandra.

Ibland agerar människor i affekt. Det brukar kallas så när det är mycket kort tid mellan att en känsla signalerat om ett behov och att man utför ett beteende som ska täcka det behovet. Det kan ofta vara lämpligt att tänka efter litet före – och inte låta känslorna agera åt en. På det sättet kan du gå från att agera reaktivt till att i stället bli proaktiv.

När det gäller affektreglering, som detta kallas, så kan vi hämta god inspiration från mindfulness. Mindfulness och meditation har visat sig vara gynnsamt för förmågan att kunna identifiera såväl som verbalisera sina känslor. Det finns också inom mindfulness-traditionen en metod för att hantera känslan. Den brukar kallas för SOAS (en akronym för de fyra stegen i metoden) och brukar även användas som stresshanteringsverktyg. Det består av följande steg:

Stanna upp, ta något andetag.

Observera vad som händer, vad du känner och hur det känns i kroppen.

Acceptera att det som händer faktiskt händer.

Släpp/Svara Välj aktivt om du vill släppa situationen eller om – och i så fall hur – du vill svara genom att agera utifrån det som hänt och det du vill och behöver.

Vi är alla olika. Vissa av oss har nära till sina känslor, andra längre. Vissa agerar snabbt, andra eftertänksamt. Vissa vill dela känslorna, vissa behåller dem helst för sig själv. Det är som det ska vara, olikheter är viktiga och ska inte tas bort. Det handlar i stället om att vi var och en ska hitta vad som är gynnsamt för just oss för att vi ska kunna leva i välmående och fungera väl med andra.

Oavsett vilket just ditt behov är hoppas jag att du genom denna känsloskola fått tips som kan leda till att du får ett mer upplevelserikt, levande och färgglatt liv!

Här hittar du del 1 och 2 i bloggserien Känsloskolan

Del 1 i Känsloskolan – Vårt livsnödvändiga signalsystem

Del 2 i Känsloskolan – Vinster med att lyssna på dina känslor

Nyfiken på Sandahl Partners? Läs mer om våra tjänster här