Känsloskolan: Vårt livsnödvändiga signalsystem

Många jag träffar pratar om svårigheter att känna sina känslor och därmed använda dem som de larmsignaler de är. Istället slår man dövörat till, kanske för att man blivit uppmuntrad att göra det som barn. Eller kanske har man inte tränats i att läsa av och hantera känslor. Det här är första bloggen av tre som fokuserar på detta grundläggande signalsystem och vad vi ska ha det till.

Känslor är nämligen inte bara viktiga, de är livsnödvändiga. De är medfödda fysiologiska signaler som förmedlar vilka behov vi har och motiverar oss att bete oss på ett önskvärt sätt. Blir vi jagade av ett lejon är det rädslan som gör att vi springer. Även om det sällan är lejon som jagar oss idag, är signalerna till för samma sak: att berätta vad vi behöver göra. Det är alltså känslorna som styr det vi gör i stor utsträckning – och det gäller i allra högsta grad även de känslor som vi inte är medvetna om. Känslorna har dessutom en mycket stor del i allt vi upplever. Tänk dig att se en film eller en fotbollsmatch utan spänning, lättnad och glädje – vilket sömnpiller!

 

Vi behöver känslorna för att kunna förstå vad vi själva vill och behöver och sedan kunna kommunicera detta till andra, såväl privat som på arbetet. De behövs för att kunna reda ut sådant som kan växa till en konflikt, likaväl som för att komma nära varandra och samarbeta. Känslor genererar den energi som behövs för att ta svåra beslut och de agerar vägvisare i besvärliga situationer.

Våra känslor är många men bottnar alla i några få grundaffekter. En av de mer spridda definitionerna är Tomkins nio grundaffekter:

  1. Glädje
  2. Intresse
  3. Förvåning – överraskning
  4. Avsmak
  5. Avsky
  6. Ilska – raseri
  7. Ledsnad – sorg
  8. Rädsla – skräck
  9. Skam

De olika affekterna skiljer sig åt i hur snabbt de dyker upp och hur länge de stannar, men alla säger något om i vilken grad våra behov är tillgodosedda. Somliga känslor känns mer välkomna än andra, men de är alla lika viktiga. Vissa gånger känns en känsla starkt och andra gånger svagt – irritation är exempelvis en lågintensiv form av ilska. Varje känsla gör sig ”hörd” genom specifika kroppsliga upplevelser, men det kan krävas lite träning att skilja vissa av dem åt.

Affekterna glädje och intresse anger att ett behov är tillfredsställt och ska se till att vi upprepar beteendet. De upplevs ofta som positiva och angenäma. Förvåning är en neutral affekt, ganska kortvarig och övergår ofta i någon annan känsla.

Övriga affekter ger signaler om behov som inte är tillgodosedda och kallas ofta negativa eftersom de kan vara oönskade eller upplevas som oangenäma. De ser till att vi undviker att bete oss på ett visst sätt (t.ex. genom rädsla eller skam), undviker ett visst stimuli (t.ex. genom avsmak och avsky) eller att vi sätter gränser kring sådant som är viktigt för oss (t.ex. genom ilska).

Affekterna förmedlar både information till oss själva genom kroppens signaler och kommunikation till andra genom ansiktsuttryck, tonläge och kroppshållning. På det sättet blir vi begripliga för både oss själva och andra vilket ökar möjligheten att vi får det vi behöver.

I nästa del av känsloskolan får du veta mer om vad vi vinner på att använda känslorna. Tills dess kan du om du vill notera då och då vad det är för känsla du har och var den sitter i kroppen. Kanske vill du använda Tomkins ord eller så föredrar du att hitta dina egna. Lycka till!

 

Läs gärna mer om Sandahl Partners och våra tjänster här