Vad sjutton ska vi ha skam till?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Få känslor är så jobbiga som skam. Vi kan stå ut med att bli arga, frustrerade, misstänksamma. Vi kan kanske stå ut med att ha fel. Men vid skammen, där går gränsen för många av oss. När skammens rodnad lägrar sig över ansikte, hals och öron då önskar man sig någon annanstans. Inte får man något vettigt sagt och tankarna är ofta oklara. Man vill helst att ögonblicket ska ta slut och förpassas till en glömd vrå i hjärnan.

Så vad ska vi ha skammen till? Liksom förmågan att upptäcka sådant som avviker, sådant som kan vara en potentiell fara så tycks även skammen ha ett stort evolutionärt värde. Människan som art skulle förmodligen ha svårt att överleva utan skam.

De människor som knappt ”haft någon skam i kroppen” har kanske gått sin egen väg. De kan ha avvikit från sin grupp, sin flock och därmed minskat sin förmåga att överleva. I ett evolutionsperspektiv var vi helt beroende av varandra. Vi hade betydligt större chans att överleva om vi höll ihop och hjälptes åt. Vad hjälper det att stå vid en fantastisk vattenkälla och en frodig äng om man är mol allena – hur ska jag då kunna försvara mig mot farliga djur och hur ska jag föröka mig? Nej, bäst att hålla sig till flocken även om flocken går till en mindre vattenkälla och ett mindre frodigt landskap.

Så när vi håller med ledaren, inte ställer oss utanför eller säger vad vi tycker (om det är alltför olikt det som ledaren eller de flesta tycker), bottnar det i ett enormt överlevnadsvärde sett ur ett evolutionsperspektiv. Och skammen hjälper oss effektivt att inte ställa oss utanför utan att rätta in oss i ledet

Så långt allt väl. Nu har vi säkrat överlevnaden med hjälp av skammen.

Dilemmat med skammen är dock när vi inte bara vill överleva utan också utvecklas och kanske till och med förändras. Önskemål och krav som är starka inte minst i dagens arbetsliv. Vi ska utveckla, vi ska förändra och här blir skammen en black om foten.

Vi finner oss själva på ett möte där vi håller tyst om vår farhåga, inte lyfter in våra nya förslag, inte säger något som går emot konsensus för att inte avvika eller provocera och riskera att skammen slår till. Försök då att tänka på att det förvisso är bra att vi haft skammen genom evolutionen men att den inte ska få styra oss idag.

En bra hjälp för att minska risken för att skammen ska bli hindrande är att du anstränger dig att inte lämna andra ensamma med potentiell risk för skam. När någon annan kommer med en ny tanke, hjälp till att undanröja skamhotet. Säg något positivt, exempelvis ”det var en spännande tanke” eller ”vilken rolig infallsvinkel”. Säg något så att den andre känner sig sedd, hörd och inte ensam. Om det är du som är modig och uttrycker en tanke, och alla andra blir tysta, så kan du hjälpa dig själv – och hela gruppen – genom att fråga om det finns någon som håller med dig eller ser det du har fingret på. På detta sätt kan du hjälpa dig själv att undanröja skamhotet och på samma gång bidra till att bygga ett bättre och mer effektivt arbetsklimat

Vill du veta mer om Sandahl Partners och våra tjänster? Kontakta oss gärna på info@sandahls.se