Har alla rätt till en dålig dag?

De allra flesta är intresserade av att skapa och bibehålla ett gott arbetsklimat på jobbet. Inte bara därför att det tillgodoser vårt allmänmänskliga behov av att känna oss trygga och ha det trivsamt i olika sociala sammanhang – utan därför att det fyller en funktion genom att stimulera kreativitet, öppna för bra samarbetsformer och öka chanserna till konstruktiv konfliktlösning och vettiga kompromisser.

Att aktivt arbeta för en bra, positiv stämning kan sägas vara en viktig aspekt av både chefs- och medarbetarrollen. Resultatet och effektiviteten blir lidande om vi känner oss modfällda, obehagligt berörda, kanske rent av rädda för en eller flera arbetskamrater när vi går till jobbet.

Den så viktiga ”vi-känslan” är värd att vårda och vara rädd om. Och den kan inte överleva i det moderna, ofta hektiska yrkeslivet, om vi inte medvetet undviker den typ av beteenden som drar ner stämningen och skapar osäkerhet och grumliga ångestkänslor.

Flera av de företeelser som kan förstöra ett gott arbetsklimat, på kort och lång sikt, rättfärdigas under rubriken: ”alla måste ju ha rätt till en dålig dag!” - och då inte bara i relation till de konkreta arbetsuppgifterna där misstag och felbedömningar trots allt är ofrånkomliga, utan också med avseende på hur vi beter oss och kommunicerar med varandra.

Vi kan inte ständigt vara på topp tänker vi. Ibland lider vi av krämpor, stressituationer eller familjebekymmer som drar ner humöret och gör oss okoncentrerade och svåra att få kontakt med, eller så blir vi överdrivet påflugna, spända i rösten, lynniga med kort stubin. Irriterade blickar, demonstrativa suckar, och prat bakom ryggen är inte ovanligt. Och vi föreställer oss att alla dessa oöverlagda beteenden som vi oreflekterat visar upp nog inte är så farliga.

Men är det okej att låta min tillfälliga deppighet gå ut över arbetsklimatet under ett viktigt möte? Och även om min samlevnadspartner har lärt sig att överse med mina humörsvängningar när jag är stressad, så kanske inte hen som började på jobbet förra veckan förmår det? Mina värderande småkommentarer, levererade just som jag lämnar ett möte och försvinner ut i korridoren, kanske faktiskt upplevs som försåtliga hugg under bältet hos somliga kollegor?

Handen på hjärtat: även om jag har goda skäl till att känna mig ledsen, irriterad, stressad, frustrerad - kan jag se att min rätt till en dålig dag ofta innebär att arbetskamrater och kollegor får betala ett pris i form av osäkerhet, förvirring och obehagskänslor?

Nästa gång du känner att du inte kommer att vara på topp, ta ett mentalt kliv tillbaka genom att djupandas, och undersök vilka känslor eller beteenden du behöver mota i grind när du är på jobbet. Fokusera sedan så gott det går på arbetsuppgifterna och på att vara hygglig mot dina arbetskamrater. Genom att inte ge efter för impulserna att exempelvis överdriva kritik eller förmedla ogenomtänkt hopplöshet över ett tveksamt projekt, brukar man i allmänhet kunna förkorta den tid man inte är ”på banan”.

På så vis blir de ”dåliga dagarna” färre. Och mindre jobbiga när de trots allt inträffar. 

Nyfiken på Sandahl Partners och våra tjänster? Kontakta oss gärna på info@sandahls.se