osynliga gruppen

Ser du den osynliga gruppen?

Ibland frågar deltagare i grupper hur vi kunnat se och arbeta med sådant som de själva brottats med men inte fått fatt i. Här är en modell som hjälper oss att få syn på och agera på sådant andra missar.

En modell för att se på arbetsgrupper och som integrerar den socialpsykologiska traditionen med den individualpsykologiska, är den om den synliga och den osynliga gruppen (Agazarian och Peters, 1995). Författaren har i empiriska studier kunnat observera de två parallella gruppnivåerna och konstaterat att de är kvalitativt olika varandra.

Den synliga gruppen är den samling individer som samlas för att utföra en uppgift. Den kan mätas och kalibreras tillsammans vilket får gruppen att successivt öka sin funktion i form av problemlösning, kommunikationsklimat och support. Individerna har med sig sina levnadsöden, personlighet och begåvning och sina egna fallgropar, som aktiveras vid olika lägen när organisationen eller gruppen pressas av exempelvis prestation, resursfrågor eller att gruppen inte kan hantera sina olikheter. När vi inte kan förstå den synliga gruppen benämner vi ofta detta som personkemi, tur eller lägger skuld eller erkännande hos enskilda individer (ofta ledaren).

Den osynliga gruppen tar form parallellt med att gruppen gör sitt arbete. Den kan observeras i gruppmedlemmarnas ansiktsuttryck, kommunikationsbeteenden och hur kropparna rör sig. Den som noga betraktar den osynliga gruppen ser individuella beteenden i gruppen som en effekt av gruppens dynamik och inte som individuella uttryck. Den osynliga gruppens aktivitet ger dess ledare och medlemmar viktig information om vad som inte integreras i gruppen, vad som är för svårt eller komplext just nu. Om vi inte ser den osynliga gruppen tenderar vi att missa de avgörande beteendena för gruppens nästa utvecklingssteg.

I mitt arbete vet jag att en mer komplex bild av en grupps fungerande underlättar och skyndar på en arbetsgrupps utveckling mot effektivitet, tillit och kreativitet. Och trots detta hemfaller även jag återkommande åt förenklingen i form av individuella förklaringar – framför allt när pressen ökar. Det är ett av de återkommande tankefelen vi gör, att lösa en enkel fråga istället för en komplex. Och det är oftast lättare, eller mer hemvant, att skylla på oss själva eller någon annan när frustrationen blir för hög.

Jag är övertygad om att den osynliga gruppen finns och att det är den som visar vad nästa utvecklingssteg kommer att vara. Den är med andra ord värd att spana efter när vi blir frustrerade i en arbetsgrupp som inte kommer framåt. Hur agerar medlemmarna mot varandra? Hur talar de, hur står och sitter de, vartåt tittar de när de pratar?

Den synliga gruppen består av individer som agerar utifrån instruktioner och uppgifter. Den osynliga gruppen bygger sig själv parallellt, i realtid, och blir synligare vid press. Vilken grupp ser du?

Referens: Yvonne Agazarian & Richard Peters: The visible and invisible group (1995)

Läs mer om Sandahl Partners och våra tjänster här