framgångsfaktorer i ledningsgruppsutveckling

Framgångsfaktorer i ledningsgrupputveckling

På en lunch nyligen småpratade jag med en deltagare i ledningsgruppsutveckling och hon tänkte högt kring att hon hade fångat upp att vi på Sandahl Partners jobbar utifrån psykologisk forskning och teori. Vid utvärderingen av samma uppdrag sa en annan deltagare att han hade upplevt att våra två dagar tillsammans var något annat än hur konsulter brukar lägga upp det.

Låt mig återkomma till den första reflektionen och inledningsvis diskutera den andra genom att ta avstamp i hur en session i individuell ledarutveckling brukar se ut. Klienten kommer med någon sorts problem eller frågeställning. När problemet är svårfångat för klienten, vilket det för det mesta är, innebär mitt jobb att ställa frågor så att vi kan definiera vilket problem klienten försöker lösa. När problemet är rätt definierat inträffar ofta att klienten i samma ögonblick ser lösningen som en uppenbar konsekvens av den korrekta problembeskrivningen. I konsultrollen kan det vara frestande att ta klientens initiala beskrivning av problemet rakt av och börja ställa lösningsorienterande frågor eller till och med tala om för klienten vilken lösning som är den rätta. När jag gått i fällan att på detta sätt ta på mig expertrollen har resultatet alltid blivit att energin i samtalet blir låg, mina frågor landar fel och mina välmenande förslag möts med olika varianter på, ”ja, men…”

Om konsulten inte tar på sig expertrollen utan litar på klientens egen förmåga när problemet definieras rätt blir energin hög. Känslan av ägarskap för lösningen blir också stark. Lösningen blir mer träffsäker eftersom klienten alltid har bredare och djupare insikt i problemet än vad konsulten någonsin kan få. Jag skrev ovan om att gå in i en expertroll och då syftade jag på idén att jag vet bättre än du hur du ska lösa ditt problem. Det är nästan alltid en dålig idé, den expertis som konsulten framför allt ska tillämpa är snarare processledningskompetens.

Principerna som beskrivits ovan gäller även för utveckling av en grupp, med den praktiska skillnaden att gruppens medlemmar behöver få syn på hur kollegorna tänker. I en process där den samlade kunskapen synliggörs och tas tillvara kan ett plus ett bli tre. Om vi kan hjälpa medlemmar att koppla på sin nyfikenhet på varandra, får gruppen sakta men säkert en gemensam bild av vad problemet egentligen är. Och när den vet det, har det i min erfarenhet aldrig hänt att gruppen inte har en idé om vad nästa steg är. För att uppnå detta kloka samtal krävs förstås en lyhörd processledning. Med processledning avser jag bland annat att hjälpa gruppen att hålla sig i verkligheten i motsats till att spekulera, samt att puffa litet på gruppen när kommunikationsklimatet inte är funktionellt och utmana när den blir passiv. Att som konsult kunna bedöma när det är läge att styra upp respektive läge att låta gruppen prata fritt. Konsultens förhållningssätt och metod måste vara drivna av syftet med insatsen, inte av en förutbestämd agenda.

Om vi går tillbaka till den första reflektionen i inledningen, tänker jag att det finns flera poänger med att luta sig mot psykologisk forskning och teori. Det ökar sannolikheten för att vi ägnar oss åt rätt saker. Det och psykologutbildningen ger också en trygghet i konsultrollen. Utan en teoretisk förståelse för vad som händer i grupper är det lätt bli stressad när starka känslor söker en åskledare (läs konsulten).  En god teori hjälper en att förstå gruppdynamiken och gör det lättare att inte ta det som händer personligt. En god teori medför också en god och ändamålsenlig metod.

När jag träffar grupper och i inledningen av samarbetet får frågan om vad vi ska göra brukar jag skämtsamt säga ”jag har ingen aning.” Det är inte helt sant, eller ens delvis sant. Jag vet kristallklart vart vi ska men hur vi tar oss dit, det visar sig under gång. Det är en kumulativ process med många vägval som inte går att förutse till 100 procent. Men för varje vägval finns förstås en verktygslåda av metoder, upplägg och teorier som är tillämpbara i det givna ögonblicket. Jag tror att om man på detta vis kombinerar en utgångspunkt i forskning och teori med ett syftesdrivet förhållningssätt summerar det till vad deltagare menar när de återkopplar att det vi gjorde var annorlunda.

Läs mer om hur vi på Sandahl Partners arbetar här