sanningen

Sanningen om sanningen

Sanningen. Försök ta in det ordet. Det är inte alldeles enkelt. I dagens samhälle är det inte lätt att veta vilken sanningen är. Sannolikt finns det dessutom mer än en sanning och vi landar kanske i att sanningen ofta ligger i betraktarens öga. Vi är många som eftersträvar att tala sanning och det är ofta förenklande att jobba i sammanhang där vi talar sanning. Trots detta har vi inte sällan svårt för det. Sanningen blir svårtuggad och komplex. Sanningen blir ibland till och med brutal och svårhanterad. Sanningen kan också innebära att jag själv framstår i sämre dager än jag skulle vilja.

För ett par veckor sedan jobbade jag med en grupp där ett av gruppens mål är att utvecklas som arbetsgrupp och bli bättre på att hantera svårare utmaningar. I gruppen finns en äldre herre, vi kan kalla honom Per, som är van att göra bedömningar av andra. Han litar på sin egen bedömning och sanning och han vet att han till syvende och sist måste kunna stå för sina egna beslut. I arbetet i gruppen hamnar Per ofta i lägen där han tycker att övriga gruppmedlemmar fattar trögt. Han ser dem som hinder för fortsatt arbete och han tänker ofta att det skulle vara lättare om vi kunde få flera av dessa störningsmoment att hålla tyst. Det kollegorna säger tycker han är ointressant och han upplever dem ofta upprepande och tjatiga i sitt sätt att uttrycka sig. Per går då in i sin egen bubbla, ser andra som ”barn” som behöver hjälp, och börjar fundera på hur det kommer sig att andra är så tröga och på att vi skulle kunna samarbeta bättre om vi bara hade andra personer i gruppen. Det Per inte inser, är att hans tänkande färgar av sig i hans kroppsspråk. Han putar med läpparna, han får en frånvarande blick och hans ansikte utstrålar avvisande.

När vi träffades sist tog en av de övriga medlemmarna mod till sig och gav Per återkoppling på hur hans kroppsspråk påverkade henne. Per lyssnade och tog in. Ytterligare ett par personer hakade på och berättade om hur Pers kroppsspråk triggade dem och att de kände sig avvisade, att de blev osäkra och tysta och att flera av dem var oroliga över vad Per tänkte om dem. Per hade hört liknande kommentarer förr och kände till att hans sätt att vara kunde skrämma andra. Själv satt jag som passiv deltagare och observerade vad som hände. Plötsligt frågade Per hur hans beteende påverkade mig. Jag insåg snabbt att jag behövde fortsätta på samma sanningsenliga linje. Jag beskrev att jag hamnade i en omhändertagande position gentemot Per, där jag tyckte synd om honom som inte hade förmåga att ta sig ur sin låsta position. Jag kände själv att det inte satte mig själv i någon bra dager, men nu var det ju sanningens minut.

Pers reaktion överraskade mig. Han såg först arg ut men svängde sedan och bröt ut i ett brett leende. Han hade aldrig föreställt sig att andra kunde se honom som en person som var svag och i behov av hjälp. Han hade inte föreställt sig att andra hade liknande tankar om att deltagare i gruppen var tröga och i behov av hjälp, och han trodde verkligen inte att andra såg på honom som en sådan person. Per upplevde att han i mig fick en vapenbroder i att se andra som i behov av hjälp. Per hade under resten av mötet en betydligt mer öppen inställning till gruppens arbete. Per och jag fick en djupare relation efter att ha mötts i vår svaghet att allt för lätt lita på våra egna sanningar om andra, istället för att se gruppens behov av ärlighet och öppenhet.

Vi har mycket att vinna på att våga tala sanning, men det kräver en hel del mod att säga sanningen. Sanningen avslöjar både andra och mig själv, samtidigt som den möjliggör för tillit och bättre fokus. En ökande grad av sanning bidrar till en ökande grad av trygghet, vilket i sin tur genererar mer öppenhet med fler sanningar. Det här beskrivs bland annat av Anders Wendelheim i hans tankar om den så kallade öppenhets- och tillitsspiralen.

Denna text är inspirerad av ett kapitel i en bok av Jordan B Peterson; 12 livsregler, ett motgift mot Kaos. I boken beskrivs ett antal livsregler som författaren menar underlättar för oss människor ”att leva väl”. En av dessa livsregler beskrivs vara att tala sanning, eller åtminstone att undvika att ljuga. Fundera gärna vidare på vad du själv har att vinna på en sådan hållning. Författaren ger oss sina sanningar och det är inte alla sanningar jag håller med om. Men, ett öppnare samtal med fler sanningar ger oss ändå ökade möjligheter att jobba med det som verkligen är viktigt för oss, och det tror jag att vi alla önskar.

Läs mer om Sandahl Partners här

Källa:

Effectiveness and process in experiential group learning: comparing a process-directive encounter group (PEG) and a self-directive study group (SSG)
Wendelheim, Anders
Stockholms universitet.
1997 (Engelska)

12 Rules for life, an anitidote to Chaos, Jordan B Peterson.