Personlighetstest och begåvningstest – ett skarpladdat vapen

När jag var nybakad psykolog och började arbeta med personbedömning minns jag ett tillfälle då jag gick till min handledare och sa att jag var lite orolig för att dra felaktiga slutsatser av en viss kandidats resultat på personlighetstest och begåvningstest. Min handledare sa: ”Det är bra att du är orolig, du håller nämligen ett skarpladdat vapen i händerna.” Den meningen etsade sig in i mig och även om oron sedermera har lagt sig, är jag fortfarande aktsam, väl medveten om att min bedömning kan ha ett avgörande inflytande på en persons fortsatta karriär.

Under vintern har Dagens Nyheter publicerat en artikelserie om personlighetstester som tar upp några mycket viktiga frågor. Men det finns en viktig fråga som såvitt jag vet inte problematiserades. Resonemanget nedan är en smula akademiskt, men längre ner kommer en analogi som knyter ihop säcken.

Frågan handlar om mekanisk bedömning respektive expertbedömning. På vanlig svenska: Ska man endast titta på testresultatet och göra sannolikhetsberäkningar eller ska man utifrån testresultatet skapa hypoteser och testa hypoteserna i ett utforskande samtal med kandidaten? Inom psykologkåren är det en fråga med viss laddning och det principiella i frågeställningen dyker upp även i andra domäner. Exempel är ”vilken sorts psykoterapi är egentligen bäst?” och ”hur ska man egentligen forska på utfall av terapier?” Frågeställningen innehåller en sådan komplexitet att det i ett blogginlägg är omöjligt att reda ut alla detaljer. Den korta och något förenklade versionen lyder att det handlar om vilka vetenskapsteoretiska grundantaganden man gör och vilken människosyn man har. Nystar vi hela vägen i de frågorna hamnar vi i en kunskapsteoretisk diskussion där vi kan fråga oss vad kunskap är, vad sanning är och där vi kan resonera om hur vi vet det vi vet. Givet ens grundantaganden kan man argumentera för det ena eller det andra – och bägge sidor kan vara lika övertygande om rätt och fel i personbedömning.

Tillbaka till planeten jorden, här kommer analogin: Om du vill veta något om ditt hälsotillstånd, skulle du då vara nöjd med att läkaren tog några prover, mätte och vägde dig för att sedan sammanställa testresultaten och ge dig några siffror om ditt hälsotillstånd? Eller vill du i tillägg till testerna ha ett samtal med läkaren som med sin expertkompetens sätter sig in i hur du har det för att förstå helhetsbilden?

Om du föredrar det senare delar du Sandahls Partners värdering som leder till att vi företräder expertbedömning. Det vill säga, att titta på testresultat och göra sannolikhetsberäkningar är enligt vår mening inte tillräckligt.

En annan fundering som väckts efter att ha läst artiklarna är det här med vilken typ av tester man ska använda. Artikelserien diskuterar personlighetstester, men vi vet från samlad forskning att begåvning är minst lika viktigt för att förutsäga hur sannolikt det är att en kandidat kommer att lyckas. Dessutom är det så att kombinationen av personlighetstest och begåvningstest ger en bättre förmåga att förutsäga framtida beteende än respektive test ger var för sig.

Hur ska du kunna orientera dig i den djungel som marknaden för tester och konsulter innebär? En bra början är att sätta sig in i den teori som ett test grundar sig på. Kolla i vilken utsträckning teorin är beforskad. Ställ frågor kring testets förmåga att mäta det som det avser att mäta (validitet) samt med vilken precision det mäter (reliabilitet). Fråga också hur normgruppen ser ut, det vill säga: Är testet utprovat på människor som är representativa för den du vill testa? Om någon som förespråkar ett visst test inte kan redogöra för dessa så kallade psykometriska kvaliteter är tipset att dra öronen åt sig. Det är trots allt ett skarpladdat vapen vi pratar om.

Läs mer om hur vi på Sandahl Partners arbetar med personbedömning här