Faran med starka grupper

I arbetslivet vill vi ha effektiva team med stark sammanhållning i gruppen. Människan är en social varelse som trivs med att arbeta tillsammans med andra med en gemensam uppgift. Men finns det en baksida med starka grupper?

En naturlig tendens i grupper är att stärka vi-känslan genom att identifiera och bekämpa yttre fiender. I starka grupper bekräftar gruppmedlemmarna varandra, medan de som är utanför gruppen upplevs som mindre värda eller som ett hot. I arbetslivet kan sådana grupper vara effektiva när det gäller att uppnå sina mål, men sprida dålig stämning genom att konkurrera och trycka ner andra grupper. En annan risk med starka grupper är att de sluter sina gränser i förhållande till omvärlden och inte tar in ny information och intryck. Grupper behöver ett pågående utbyte med omvärlden för att utvecklas och för att lösa problem.

Irving Janis myntade på 70-talet begreppet Groupthink för att beskriva de fenomen som kännetecknar en sluten grupp med tryck på konformitet. Begreppet har sedan dess levt vidare inom socialpsykologin och använts inom arbetspsykologisk forskning.  Det mest kända exemplet på Groupthink är den för USA katastrofala invasionen av Grisbukten på Kuba 1961. President Kennedys inre krets av rådgivare gjorde en rad missbedömningar präglade av brist på kritiskt tänkande och oförmåga att ta hänsyn till information som inte bekräftade den egna bilden av verkligheten. Resultatet blev ett gigantiskt misslyckande med stora förluster, både mänskligt och politiskt.  Det är ett dramatiskt och speciellt exempel, men det är möjligt att se de fenomen som var verksamma i Kennedys rådgivarkrets i andra grupper med krav på likriktning, konsensus och oförmåga att låta kritiska röster göra sig hörda.

Så du som leder eller är medlem i en grupp där man börjar prata om gruppen som lite bättre än alla andra. Och skämta sarkastiskt eller klaga över andras dumhet. Låt en varningsklocka ringa i huvudet och föreslå samarbete, dialog och utbyte med andra utanför gruppen!