Om ledningsgruppsutveckling: Mot ett byggande klimat

En timme in i uppdraget funderar jag på hur jag ska få dessa chefer att sluta prata ihjäl varandra och istället skapa ett byggande klimat.

Tidigare på dagen satte cheferna ord på sina förväntningar. De sa saker som ”vi behöver öka tilliten, vi behöver lära känna varandra, vi är för artiga, vi måste säga vad vi tycker, vi måste våga ge varandra feedback.” Samtidigt sa en av cheferna ”vi kan inte bara bestämma oss för att skapa tillit i ledningsgruppen, det krävs något mer”, vilket hon ju hade helt rätt i. Tillit är en konsekvens av andra faktorer.

En del chefer säger samma sak flera gånger fast på olika sätt. Ibland efter en lång utläggning blir det tyst. Samtalet är alltså bitvis ganska trögt och jag tänker att det är lika plågsamt för dem som ska lyssna på den långa utläggningen som det är för den som gjort utläggningen och som möts av tystnad. Och förstås: detta kommunikationsmönster bygger inte tillit. Jag beslutar mig för att säga vad jag observerat:

”Ibland lägger en del av er ut texten. Ni upprepar samma sak flera gånger. Känner ni igen er i den beskrivningen?”

Flera chefer bekräftar.

”Vad kan det bero på?”, frågar jag.

Ingen har något förslag så jag fortsätter.

”Min hypotes är att det är ett växelspel mellan två faktorer. Som grupp bekräftar ni inte vad den som talar har sagt eller ens att ni har hört budskapet. Det gör att den som talar blir osäker på om budskapet blev förstått. Den som talar vet inte heller om de som lyssnar håller med eller är av motsatt uppfattning. Så det är lika bra att dra det ett varv till. Och ett varv till. Då finns risken att folk slutar lyssna helt och benägenheten att bekräfta går ner till noll. Den som talar blir troligen obekväm och för att undvika pinsam tystnad är det enda som återstår att för säkerhets skull dra budskapet ett fjärde varv. Kan ni se hur det hänger ihop?”

Cheferna resonerar om det här ett tag och kommer fram till att det finns en poäng i det jag har sagt. Jag ger dem några tips: För den som talar är utmaningen att koka ner budskapet till något kärnfullt. Det underlättar för dem som ska lyssna.

För de som lyssnar är ett tips att omformulera föregående talares budskap, till exempel så här: ”det jag hör dig säga är... stämmer det?” På så vis slipper den som talar fundera på om budskapet gick in och därmed borde tendensen att dra det hela flera varv minska.

Ett annat tips är att ta föregående talares resonemang vidare. Det kan man göra genom att säga ”om jag får bygga vidare på det du sa så...” Att bygga vidare är en uppmuntran som kan påverka tilliten i gruppen. Och att bygga vidare ger chans till att utforska en fråga på djupet vilket borde vara viktigt för en ledningsgrupp som ska fatta strategiska beslut.

Cheferna återupptar sitt arbete och jag hör hur de anstränger sig för att tillämpa metoderna jag beskrivit. Vid ett tillfälle säger en av cheferna till en annan i vänlig ton: ”Du gjorde en ganska lång utläggning nu. Det skulle underlätta för mig om du kunde vara mer kortfattad.” Chefen som fick återkopplingen tackade uppriktigt.

Jag tänker på vad cheferna sa tidigare: att de måste våga ge varandra feedback och att tillit inte uppstår bara för att man bestämt det. Jag noterar också att min upplevelse av samtalet förändrats: efter att de börjat tillämpa metoderna känns samtalet genuint, intressant och meningsfullt. Nu är de på god väg mot ett byggande klimat.

Vill du veta mer om byggande klimat? Kontakta oss på info@sandahls.se  

Föregående
Föregående

Skicka chefer på ledarutveckling - lönsamt eller pengar i sjön?

Nästa
Nästa

Utveckla ledare eller utveckla ledarskap?